torsdag 5 februari 2009

Fanatiska 40-talister i Tornedalen

Vilka är det egentligen som har kolonialiserat Norra Norrbotten och Tornedalen. En del meänkieli- och meänmaafantaster med ursprung från de övre delarna av Tornedalen påstår att det är svenskarna som kolonialiserat området. Faktum är det motsatta till deras påståenden. Inflyttningen till det forna Kvänland, som enligt kartor från 1200-talet och tidigare skedde från flera olika håll, Norge, Sverige och även från de östra delarna av södra Finland. Det finns flera seriösa källor, både norska,finska och svenska som bekräftar detta. Från dessa källor kan utröna vilket språk som talades i Kvänland. Det faktum att bokstaven f är sällan förekommnade i finskan tyder på att sråket i Kvänland var fornnordiskt. Egil Skallagrimssons saga omnämner en Faravid som ”kung” av Kvänland. Faravid levde under 800-talets andra hälft. Eftersom Faravid är ett nordiskt/germanskt namn (jämför Arvid, Botvid, Frövid etc) så tyder detta på att kvänernas språk var nordiskt eller besläktat med nordiska språk. Inte finsk-ugriskt. Varken bokstaven eller ”uttalsljudet” f finns i det finska språket. Det finns inte heller några historiska bevis att namnet Faravid skulle ha varit påhittat.

Kontakterna mellan Norge och Kvänland tyder på samma sak. Kvänerna härskade i området under sin egen konung Faravid (Egils saga). Enligt Egil Skallagrimssons berättelse sammanträffade Thorolf Kveldusson på sin skattekrävningsresa vintern 873-874 med ett sändebud från kvänernas konung Faravid som bad om hjälp mot karelerna som härjade i hans land. Thorolf och Faravid samlade sina män och marscherade den övre vägen från Kvänland via Finnmarken förbi Finland till Karelen där de stred mot Karelerna.

Orkneyngasagan omnämner en man vid namn Torr såsom kung av Kvänland. Vidare nämns Goita – Torrs dotter – såsom bortrövad av en Rolf Bjargi uppenbarligen hemmahörande någonstans i södra Norge. Även två bröder till Goita omnämns – Norr och Gorr. Inget av dessa namn väcker någon antydan om finsk anknytning. Däremot kan en nordisk dialektvariant tänkas sannolik. Kanske den gamla Kalix- eller Överkalixbondskan.

Allt detta tyder på motsatsen till meänkieli- och meänmaaprofeternas åsikter - det är den finsk-ugriska folkgruppen som invandrat i området och kolonialiserat det och med tiden även lyckats kväva det fornnordiska språket och senare svenskan i Tornedalen. Denna kolonisation som skett tidigt och pågått länge medförde också att Sverige tappade området mellan Torne älv och Ule älv till storfurstendömet Ryssland vid fredförhandlingarna efter 1808-1809 års krig.