Ingen nyhet kära Kristina. Titta runt i Norrbotten. Hur många av de tidigare självständiga kommunernas centralorter frodas, Norrfjärden, Råneå, Töre (som du nämner), Nedertorneå (Karungi), Hedenäset (Hietaniemi), Korpilombolo, Harads (Edefors)….? Av de uppräknade kanhända Norrfjärden mår bäst. Övriga håller på att tyna bort. Innevånarnas medelålder har pekat uppåt de senaste 20 åren och kommer så att fortsätta tills siste man släcker ljuset. Vad har dessa fusioner mellan kommunerna egentligen gett innevånarna. Inget är svaret. Kostnaderna för att driva de sammanslagna kommunerna har stadigt stigit i takt med antalet anställda och antalet konsulter inne i verksamheterna. Organisationsnivåerna har utökats årligen och vuxit som en cancersvulst. Kompetensen hos tjänstmännen har minskat i samma takt. De enskilda kommunerna innan sammanslagningarna sköttes mycket bättre av den tidens tjänstemän mest på grund av att det inne fanns pengar till specialiseringar och specialister. Istället hade ett fåtal anställda grepp om flera delar av kommunens verksamhet och de kunde gemensamt åstadkomma mycket mer än vad den kader av tjänstemän och politiker som dagens sammanslagna kommuner avlönar. Din nuvarande centralort och kommun Kalix är ett ypperligt exempel på vanskötseln av kommunensekonomi som lånar pengar till löner åt de anställda. Och dessutom vädjar till regering och stat om hjälp som i en total socialistisk regim.
Denna bild av utvecklingen kan man även konstatera idag av fusionerna inom näringslivet. Det stålbad som bilindustrin nu genomgår är bara början. Ytterligare drakar skapade via fusioner och tillväxt via förvärv kommer att följa efter och i väldigt många olika branscher.
Detta ger också en mycket skrämmande bild av utvecklingen om de hotfulla storregionerna blir verklighet. För norrbottens del kommer en storregion tillsammans med Västerbotten och eventuellt ytterligare län och landsting innebära samma utveckling som Kristina så riktigt påpekar drabbat Töre. Norrbotten och framför allt Luleå har redan drabbats av att det första s.k. Norrlandsuniversitetet placerades i Umeå. Antalet högskolor och Universitet har haft en lavinartad utveckling de senaste 10-15 åren. Alla möjliga orter i landet ståtar med en egen högskola alternativt universitet. Under början av 60-talet var Umeå en befolkningsmässigt mindre stad än Luleå och utvecklingen för de bägge orterna fram till idag får tala för sig. Sett till vad den placeringen åstadkommit och till antalet universitet och högskolar idag hade en placering i Sundsvall i första hand och Luleå i andra hand varit mycket klokare, eller varför inte bägge dessa orter redan då. Det hade varit framsynt.
Så den saknade framsyntheten då hoppas jag infinner sig idag innan några ytterligare beslut om storregioner tas i landet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag håller inte med dig om att universitetet skulle ha placerats i Sundsvall istället för Umeå. Då hade jag fått åka 50 mil enkel väg istället för 13, för att studera. Men Luleå universitet är väldigt bra. Jag har läst på båda ställen och tycker faktiskt att Luleå var bättre än Umeå. Men det beror kanske också på vilket ämne man läser.
SvaraRaderaNorrbotten borde kunna utnyttja närheten till Karelen där det är en stor befolkningsmängd och utvecklingspotential. Det är där Norrbottniabanan kommer till nytta.