Pierre Louis Moreau de Maupertuis

besökte med sina följeslagare Tornedalen åren 1736-1737 för att bevisa Newtons teorier att jorden var en mot polerna avplattad sväroid, lik en apelsin eller en lök. Under sin resa upp efter älven blev han och hans medresenärer ofta bjudna på ortens läckerheter. Mat fanns vid bjudningarna som så alltid brukade och fortfarande brukar i stora mängder och bonden liksom även hans hustru ville inte ha kvar några matrester. Så vid varje sådan manade bondhustrun att alla skulle äta sig mätta och att inget fick bli kvar på bordet – ”Ätnusåattdegårme” var ett uttryck som dessa fransmän fick höra vid varje måltid. Språket som ortbefolkningen använde var svenska och inte finska som så många gånger felaktigt uppgetts. Dialekten var den allmänt gällande i norrbottens kustland.

När de sedan kom tillbaka till Paris och berättade om sin resa till Tornedalen fick självklart den fantastiskt goda och läckra maten de blivit bjudna på ett stort utrymme. Fastän maträtterna oftast var olika så talade varje husmor om denna ’gårme’ mat hon bjöd oss på och ville verkligen att vi skulle bli mätta och belåtna. Ingen måltid gjorde oss besviken. Det franska stavningen på den tornedalska maten blev lite annorlunda.